Till åminnelse av

lyrikern och romantikern

Carl David Morell

åren 1867-1899  och  1909 -1931   ---  ?

Vägarna på Södertörn är igensnöade, men trots detta har ett antal slädar anlänt till gamla Gålö Säteri. Någon ända från Sorunda. Det lyser hemtrevligt och varmt genom de blyinfattade fönstren från säteriets stora societetsmatsal. Salen är fylld av förväntansfulla människor. Där sitter strömmingskungen Wästerman, tillika säteriet ägare, där finns grosshandlare E. W. Lewin från Utö, där finns kustflottans amiral, storbönder, tjänstemän, hjon och tjänstefolk. Emilia Wästerman strömmingskungens lillasyster halvligger längst fram på en rådjursfäll. Det är trettondag jul 1898. Allas blickar vilar på den slanke, självsäkre och ytterst välklädde man som står nonchalant lutad mot den enorma öppna spisens spiselkrans. Han granskar sin publik med ett nöjt och ironiskt leende. Så tar han fram sina dikter och börjar läsa och trollbinda församlingen.

Han heter Carl David Morell - Sörmlandsskald och naturdyrkare.Född den 11 november 1867 i Betania by någon kilometer från Årsta Slott i nuvarande Haninge kommun söder om Stockholm.Carl David Morell var som mest aktiv på Södertörn, i Stockholms södra Skärgård under 1890-talet. Fadern lär ha varit en före detta sjöofficer som arbetade som förvaltare på Årsta Slott. Modern hade kommit till Sverige från Polen och arbetade som piga på olika slott och säterier på Södertörn.I början på 1890-talet finns det uppgifter om att han deltog i litterära salonger på olika gårdar och säterier på Södertörn som Årsta Slott, Sandemar, Gålö Säteri, Häringe slott mm. Han läste upp egna dikter - ofta med motiv från ytterskärgården i Södertörn. Han hade en magnetisk dragningskraft på kvinnor och hur nonchalant han än behandlade dem så förlät de honom strax. Enligt ryktena blev han far till ett halvdussin barn enbart under 1890-talet. Den äldre kvinna som under namnet Röda tanten sålde grönsaker på torget i Årsta havsbad när jag var barn var enligt en del skvaller dotter till poeten. Morell slog igenom på allvar 1897 med Diktsamlingen Dryadernas slummer som trycktes upp i tre upplagor. Två 1897, och en upplaga efter hans förmodade bortgång 1899. Känd som en födig lätting höll Morell sig flytande som någon slags skyddsling åt Emilia Wästerman som var lillasyster till den så kallade strömmingskungen Oscar Wilhelm Wästerman, som på den tiden kontrollerade praktiskt taget allt fiske från Dalarö till Landsort. Fiskarna tvingades sälja sina fångster billigt till Wästerman som saltade in strömmingen eller rökte den till böckling. Gålö Säteri användes i första hand för att röka böckling i för den tiden rent industriell skala.Wästerman misstänktes även skydda en omfattande smuggeltrafik av alkohol och lyxartiklar från Balticum till Södertörn. Ingen vågade sätta sig upp mot Wästerman.

Strömmingskungen.

Allt det här gjorde Oscar Wästerman stormrik och en maktfaktor ute i Skärgården – något som verkligen Morell såg till att nyttiggöra sig av.Morell levde som något av en social parasit på Wästermans pengar och resurser. Ibland var han inhyst i Wästermanska gården på Dalarö eller på Gålö Säteri Ibland höll han sig undan i något av Wästermans många fiskarstugor eller hemman ute i havsbandet.Det var vid dom perioderna, när han var tvungen att som man säger numera ”ligga lågt” som flera av hans underbara dikter kom till. T ex diktsviten ” I Ejderland”Morell hade en mycket speciell romantiserad relation till Ejdern och dess förmåga att både flyga högt upp bland molnen och dyka djupt ned i havet. På diktarens tid fanns det gott om Ejder i Södertörns ytterskärgård.Morell drog sig ofta undan till några stugor långt ute i havet. Den ena på en ö nära Huvudskär. Den andra på en ö i gattet mellan Utö och Ornö. En ö som senare tid kommit att kallas Morellskär efter diktaren.Det var där ute han skrev flera av sina viktigaste verk. Framförallt diktsviten  ”I Ejderland”.
Morell framhöll ofta att han hellre skulle ha velat bli född som Ejder än som människa. Han identifierade sig hårt med dessa dykänder. Framförallt deras förmåga att plötsligt dyka och sedan vara försvunna långa stunder i långt ned i djupet fascinerade Carl David.
Morell var en skicklig simmare vilket var ovanligt på 1890-talet och praktiserade även dykning. Morell tränade intensivt på att dyka djupt och försökte till och med tävla med Gudingar och Ådor om vara lika länge under vattnet som dom.

Silverstaden

Morell påstod att han under sina dykningar sett tornspirorna av en sjunken silverstad i gatten norr om Utö.

”Jag vill som en dykand ta mig ned till Silverstaden.

Jag vill som en havsgud bli kvar där ner i djupet.”

En del människor lockades av Morells tal om en sjunken Silverstad. Vilket ledde till flera drunk-ningar när ungdomar som lockats av hans budskap försökte dyka ned till staden och hålla sig kvar under havsytan.Oscar Wästerman hade fullt jobb med att hindra sin lillasyster att gå i havet lockad av Morells budskap.”Det är sillstimmens silverblänk han ser,” trodde Oscar som levde för sina sillfångster eller rättare sagt de grova pengar fisket gav. Under hela 1900-talet har ju svenska flottan haft övningar i området så det har varit svårt för nutida dykare att ta sig ner och se vad Morell möjligtvis sett i djupet.

Ett uppflutet lindebarn - en ejdrarnas son

När någon frågade Morell efter hans bakgrund påstod han att hans föräldrar hade hittad honom som lindebarn i en eka influten i vassen i en vik bakom Årsta Slott. ”Jag kan vara en uppflutet barn från Silverstaden. Det är kanske därför jag är så känsligt lyriskt fullbegåvad” framhöll han ofta drömmande. ”Jag är släkt med den vilda Ejdern”,Morell ansågs redan av sin samtid som en romanisk drömmare. Morell var starkt påverkad av romantiker som Atterbom och var mycket av en magnifik pekoralist. Morell tog sig själv och sin diktning på högstämt allvar och ansåg sig stå högt över allmogen. Mitt blod är inte som de andras” Han tyckte också att det skulle vara ett allvarligt slöseri med hans talang om han skulle bli tvingad att arbeta eller göra billig nytta. ”Billig nytta” var ett uttryck som han ofta återkom till.Billig nytta var något som de obegåvade skulle hålla sig till så att andens och lyrikens barn, som han själv, skulle kunna ägna sig åt sin diktning och åt de lättsamma förströelser som skänkte honom inspiration och glädje.
”Kvinnlig färgring och blodrött vin behövfer diktens barn varje simpel dag för att ge poesin andligt djup”, lär Morell ha sagt.

( Diktarens själ upplyft från slitet… )

Morell försvann den 14 augusti  1899 i samband med ett försök att gripa honom ute i skärgården och efter någon vecka hittades hans mössa och halsduk flytande nära Mysingsholm på fjärden Mysingen.Morell hade alltid varit skuldsatt och tagit många växlar. Men dom skulderna och växlarna löstes alltid av Emilie Wästerman och hennes bror strömmingskungen. Men år 1899 var Morell eftersökt av polisen för en hel del påstådda bedrägerier och för inblandning i smuggelbrott och faderskapsmål.Ända in i huvudstaden och dess societet talades det om Morell. Han var sin tids pikanta skvallerobjekt bland annat med skabrösa artiklar i skandaltidningen Fäderneslandet.Morell åkte ibland in till stan och umgicks med stadens grilljannar, 1890-talets unga snobbar som frekventerade Berns och andra vattenhål men framförallt stadens nya grillbarer. Morell var väl egentligen också en grilljanne även om han föredrog Qenneller tillagade av Utögädda.
Morell älskade dyra och åldrade röda viner som han gärna tog tillsammans med Roséns bröstdroppar som var så härligt lugnande eftersom de innehöll morfin.
Identifierande sig som en Ejder åt han helst fisk. Men blev han bjuden på en festmåltid tackade han aldrig nej. Morell strävade alltid efter att bli bjuden så att han slapp betala. Morell ansåg att en diktare stod ovanför sådana tarvligheter som att betala räkningar och krognotor. Det fick den billiga nyttans barn sköta.Det blev mycket dricka och grillat och många pikanta fruntimmershistorier. Morell roade ibland publiken med att framföra kupletter bl a ”Vill ni se Calle P” som några år tidigare varit en favorit framförd av den 1892 avlidne Sigge Wullf.
Morell lockades dock in i flera bedrägerihärvor. Man misstänkte att han fört med sig inkomster från smuggling ute i skärgården och satsat dom i spel och affärer i syfte att tvätta pengarna. I andra fall hade han lånat pengar och sedan inte velat betala tillbaka med hänvisning till att han som diktare stod ovanför det världsliga och utanför penningens snöda hantering.

Morell led starkt av kleptomani och folk som varit i lag med Morell blev ofta av med pengar och värdeföremål. Fick han ett tillfälle vitjade han gärna folks fickor och rockar. Han gav folk så mycket tillbaka genom sin diktning ansåg han.”Det är ju något av ett privilegium för en själlös sate att få sina pengar förbrukade av en upphöjd diktens son som jag. Förståndigare kan inte pengar användas”, rättfärdigade han sina beslag.
Länsman och en rättsbetjänt hade på uppdrag av Sotholms häradsrätt i Westerhaninge och rådhusrätten i Stockholm fått tag i Morell ute i Stabbo skärgård – d v s Ejderland. Man tog honom med sig i en mindre segelslup för att föra honom till ett tillfälligt häkte i Dalarö. Men båten kom aldrig fram. Något dygn efteråt fann man båten drivande vid Mysingsholm. Liket efter länsman hittades i vattnet. Han hade krossår i nacken.Oscar Wästerman framhöll under utredningen att den typ av segelslupar som det handlade om var oerhört svårmanövrerade vid så hård sjö, som det varit under den dag man förliste, Bommen hade sannolikt slagit upp i nacken på länsman - bakifrån.Det ansågs helt givet att både Morell och rättsbetjänten drunknat och att var en oerhört tragisk olycka. På Södertörn grät många i gårdar och säterier. Många oäkta barn blev faderlösa.

Morellsällskapet bildas den 14 augusti 1904

Fem år efter dikarens försvinnande i djupet ute vid Mysingsholm tog Oscar Wästerman och ett antal av sin tids kulturpersonligheter i skärgården, bland annat grosshandlaren E. W. Lewin, som ägde stora delar av Utö och som skapade Utö värdshus, initiativ till att bilda ett litterärt sällskap med syftet att hylla Carl David Morell och hålla hans sköna diktning och vackra minne levande för kommande generationer.
Den 14 augusti 1904 - fem år efter hans bortgång bildades sällskapet vid en celeber festmåltid ute på Utö Värdshus.Morellsällskapet var mycket aktivt under de närmaste åren lade så småningom  ned mycket av verksamheterna på grund av senare händelser. Men sällskapet har aldrig upplösts formellt. Åren närmast efter bildandet avhöll man årligen en celeber minnesmåltid på Utö värdshus på dagen för författarens försvinnande i djupet..

Lyriska groggaftnar

 Länge arrangerades också lyriska groggaftnar på Utö värdshus. Dessa upp hörde dock efter några beklagliga incidenter med dödsfall i spritförgiftning och dillerium tremens. Det vore en kulturgärning av stort värde om dessa groggaftnar kunde tas upp igen i vår tid. En synnerligen angelägen uppgift för Morellsällskapet. Sällskapet hade ett kort uppsving under de första åren på 1940-talet då en påstådd son Carl Pekka Morell tog tag i sällskapet inspirerad av tidsandan. När denne sedan gick ut i finska vinterkriget som frivillig och försvann dog sällskapets aktiviteter nästan ut igen.

Sommaren 2004 fyllde sällskapet 100 år med jubileumslunch

En unik samling lyrikvänner och skönandar hade då blåst liv i det gamla anrika sällskapet och firade 100-årsminnet med en festlig lunch på Utö Värdshus med ett överdåd av delikatesser. I ett högtidstal framhölls Morells alla förtjänster, hans rika diktning, hans intresse för Ejdrar (Speciellt detta) samt hans goda karaktär. Utö kvarn, där Morell många gånger stått och spanat efter förföljare (!?), besöktes före lunchen varvid jubileumsgästerna kände diktarens närvaro i den gamla fina kvarnen.
Sällskapet lät 1905 uppföra ett monument över Carl David Morell ute på Morellskär. Monumentet var en staty av Morell hållande en Ejder i famnen. På sockeln fanns den hjärtskärande  inskriptionen: ”Den Gud älskar dör ung” Väder och vind och flottans övningar har tyvärr med åren förvandlat monumentet till en stenhög.Uppsättande av ett nytt monument beräknas kunna ske sommaren 1905 på initiativ av sällskapet.

Åren gick men Morell hade alls inte gått ut tiden.När alla sedan ett antal år utgått från att Morell drunknat så sprang en grosshandlare från Sorunda på affärsresa i Belgien på Morell livs levande på en hamnkrog i Antwerpen. De samtalade en stund och Morell läste ljudligt gråtande nya gripande dikter om livet i landsflykt och om Ejdrar och tiggde till sig ett antal stop öl och ansenligt med brännvin. När grosshandlaren senare på natten skulle titta på sin klocka, som han hade haft i västen så var den borta. Först då blev han helt säker på att det var Morell han hade suttit och pokulerat med.

Dykanden

Vi sekelskiftet 1900 dök det upp en svensk diktare i Milano med namnet Carl Guding Morelli. Han umgicks i kretsarna kring den åldrade Giuseppe Verdi och skrev bland annat ett libretto till en tänkt opera i havsmiljö - ”Dykanden”.En opera om en ung diktare som lockas ned i djup-en av en dykand och där finner en Silverglänsande stad. Där möter han en försilvrad sjöjungfru som han förälskar sig i. Det visar sig att dykänderna är högt förandligade människor som när dom vistas ovanför vattenytan tar sig en förklädnad av fåglar.

Återkomsten

År 1909, när han blivit dödförklarad officiellt och alla hans bedrägerier preskriberats,, dök Morell upp på Wästermans herrgård som om inget hade hänt. En dag släntrade han lugnt in i matsalen och satte sig till bords och lät sig väl smaka.Oscar Wästerman avled inte långt efter Morells återkomst i en otäck olycka. Morell och Wästerman var på väg från staden ut till Dalarö när Wästerman i en kurva kastades av kärran de båda satt på och spräckte huvudet mot en stor sten. Samtiden förvånades över att krossåret var så djupt. Det såg mera ut som om någon slagit en slägga i huvudet på honom.
Strax därefter gifte sig Morell med Emilia Wästerman, strömmingskungens lillasyster och blev genom det giftermålet en mycket välbärgad och mäktig man i Stockholms södra skärgård med stora ägor och många anställda
Morell är ju känd som lyriker och diktare men år 1912 skrev Morell Sveriges kanske första bok om penninghandel eller kanske man med nutida begrepp hellre ska säga penningtvätt.Morell hjälpte smugglare i skärgården att föra ut stora summor pengar ur landet och placerade dom i Liechtenstein och Monaco tillsammans med pengar som han tog ur den Wästermanska för-mögenheten. Och naturligtvis tog han rundligt med provision.Morell var ju alltid fascinerad av pengar och myntade aforismen:

Den gyllne penningen är den lysande diktarens bäste vän.”

När han fört ut hela den Wästermanska förmögenheten ur landet lämnade han plötsligt Emilia och försvann från Sverige igen.. När han farit visade det sig att han sålt den Wästermanska gården bakom ryggen på sin maka och tagit köpeskillingen med sig. Ingenting hade han lämnat kvar till Emilia som stod på bar backe hemlös. I ett brev till vännen Martin Ekenberg, brevbombens uppfinnare från Töreboda i samband med uppbrottet, skriver han att hans diktning gjorde det nödvändigt att för honom att flytta till mer inspirerande miljöer och skaffa sig yngre fruntimmer med slätare hy och mjällare kroppar att umgås intimt med. ”Erotiken och romantiken är tillsammans med det härliga välstånd som penningen ger är de brasor som tänder min diktning” löd hans förklaring.Det var ett mycket högt pris för att hålla inspirationen levande men han kände att han måste betala det. Poesin var värd sina höga uppoffringar. Han tvingades offra Emilia för sin dikt.
Han lämnade inte bara Emilia efter sig utan också ett antal älskarinnor. Flera mödrar till oäkta barn uppgav Morell som fader. Två helt unga pigor på Gålö säteri väntade barn med honom samtidigt.  Barnen, en son och en dotter, föddes sedan med bara några dagars mellanrum av två olika tonåriga mödrar.Efter 1931 – då han var 64 år gammal hörde ingen talas om honom. Det talades om att Morell varit inblandad i Kreugers affärer och kanske en av orsakerna till Kreugers självmord. Det ryktades om att någon hade mött honom när han skyndsamt lämnade det hotell där Kreuger bodde i Paris bara någon timme innan självmordet uppdagades.

Det var sista gången någon trodde sig ha sett ”pekoralisten som försvann” som han kallats sedan dess.

Det enda som visade sig finnas kvar efter Morell var hans underbara diktning och enorma mängder av skulder till alla de många människor som förbehållslöst trott på honom. Samt några gamla malätna uppstoppade Ejdrar ute på Gålö Säteri.
På trettiotalet revs Gålö Säteri, svårt förfallet. Emilia flyttade in till en kusin på Östermalm när Morell försvann. Hon levde där i många år dement, gravt alkoholiserad och utfattig. Men nämnde hon någon gång Carl David Morell så var det med stor kärlek.  För som hon sade:”Man kan inte vara arg på en poet för lyrikerns blod är inte som andras. Det är hett och kompromisslöst.”
Emilia förlät honom precis allt. Så starkt älskade hon honom.
Morell väckte en så gränslös kärlek hos kvinnorna att de med passionerad glädje oförbehållsamt offrade allt de hade för honom; pengar, hälsa , framtid – ja hela livet.

Vart tog Morell då slutligen vägen? Det vete f-n. Men de många fina minnena lever kvar efter en synnerligen talangfull och särdeles säregen Södertörnsprofil.
 ..så en dag kanske han flyter upp igen. Tills dess kan vi fira honom årligen genom en årlig supè på Utö Värdshus på författarens dödsdag den 14 augusti.

Nedtecknat på uppdrag av Carl David Morellsällskapet

 

av Ingwar Åhman –Eklund

 februari månad anno 2006