Lärarinnan som fick nog.

Lilian O. Montmar går hårt åt föräldrarna i sin senaste roman.

 

 

30 år framför svartatavlan. Men de senaste åren har Lilian 0. Montmar skrivit flera böcker. Den här gången vill hon berätta om läget i skolan. För att hon måste.

Det har gått lite drygt fyra år sedan hon gav ut sin första bok. När nu den sjunde kommer gör hon ett avbrott i skrivandet av sin trilogi Hedersmannen, en serie romaner om att göra upp med sitt förflutna.
– Jag var tvungen. Jag känner att jag har ett samhällsansvar som lärare att ge min bild av skolan.

I “Dimma över Albysjön” skingras en del av de moln som skymmer en ganska stor del av samhäl­let där unga och pedagoger vistas. Här speglas näst intill ogenom­förbara lektionspass med elever som går hårt åt sina lärare och varandra. Skolans oförmåga att fånga upp och arbeta med proble­men är också del i handlingen. En värld som också dömer elever på förhand utan att ta hänsyn till sar­gade hemförhållanden. Lilian 0. Montmars skildring av sin yrkes­roll är ingen söndagspromenad.
– Som lärare sitter man mellan kraven och verkligheten. Vi får inte veta hur barnen mår, det är sekretess på allting, det skulle be­hövas en större samordning som omfamnar skolan, familjen och myndigheterna.

Störst ansvar lägger hon ändå på föräldrarna. I boken får man inblick i Jennys liv genom hennes mejlkorrespondens med föräldrar­na som bor på annan ort för sina karriärers skull. Men Jenny får aldrig några svar. Viktoria som tar hand om sina småsyskon i ett splitt­rat hem, där droger och misshandel förekommer är ett annat öde.
– Eftersom föräldrarna har abdikerat känner jag att jag måste säga någonting. De institutiona­liserar sina barn från starten, när de sätter dem på dagis direkt för att sedan kunna göra karriär och jobba ihjäl sig för att har råd med sina statusprylar, säger hon.

Spelar violin

—          Namn: Lilian 0. Montmar.

—          Ålder: 65 år

—          Bor i villa i Tumba.

—          Yrke: Författare samt lärare i

tyska, engelska och svenska, tjänstledig.

—          Familj: Man och två barn

—          Hobby: Violinist i Botkyrka Symfoniorkester.

—          Aktuell med boken ”Dimma över Albysjön”, utgiven på Bokförlaget Alerta.

 

Lilian tvivlar på att föräldrarna själva ser vad som pågår.
– Sedan, när det går snett för deras tonåring, undrar de vad som hänt, skyller på skolan och sam­hället. Vill man inte fostra och ta ansvar för sina barn ska man inte skaffa några, säger hon.
Föräldrarnas ansvar är ett av flera spår som bakats in i den nya boken, mångkulturen en annat. Lilian, som flyttade till Österrike som 17-åring och stannade i 20 år, tycker att hon har haft nytta av utanförskapet och kulturkrock­ama hon upplevde för att nå ut till ungdomar som tampas med sin identitet.
– Även när jag återvände till Sverige på sena 1970-talet kände jag av utanförskapet här på samma sätt som min dåvarande grekiska man. Allt hade förändrats, jag hade missat hela du-reformen och allting.

Det var när Lilian ville få sina elever i tyska att börja läsa språket som de första stegen in i författar­skapet togs.
– Det fanns ingen litteratur som handlade om det som de går och tänker på, säger hon.
30 år som språklärare har gett henne chansen att snappa upp en del. Kärlek, kompisar, relationer och mobbning blev en del av in­gredienserna som ingick i de två böcker hon skrev på tyska.

– Eleverna är min inspirations­källa, säger hon.

 

Adrian Rosén

adrian.rosen@mitti.se

tel 55055054